Denna rubrik är återkommande med jämna mellanrum. Det är en av mina favoritcitat.
Precis som människan sa, så känner jag ofta. Att man alltid blir berörd av musik. Antingen är det en låt som man blir sur över att den spelas för den är så dålig, eller så kan den va så bra att man bara vill hoppa. När jag är ute på promenad har jag alltid med mig mina lurar och spotify-listan. Ibland tänker jag bara gå en kort promenad men den blir alltid längre för att det hela tiden kommer bra låtar... Jag kan inte bara stänga av. Det händer också när jag kör bil, postbil som vanlig. Jag bara måste sitta kvar och höra färdigt låten.

Och ni vet den känslan när man hittar en ny låt! När man tok-lyssnar sönder den och inte kan höra den sen, men det är ett annat forum. Just när man upptäckt den och blir råpeppad när den kommer i spellistan, M-MM! Jag älskar den känslan!
Eller när man lyssnar på gamla låtar, som är fyllda med minnen och kuriösa. Att man lyssnade på den låten när man var utomlands, eller hängde med dom personerna, eller gjorde just det. Det är sjukt ändå, låtar som man skulle hatat annars man bli så bra när man har ett minne till den!

Att jag sen fått chansen att göra och spela egen musik med några av mina bästa barndomsvänner är ju ännu mer otroligt. Vi har spelat ihop i cirkus 6 år nu och hunnit med så mycket häftigt! Det bästa är att vi spelat i blå hallen, stadshuset i Stockholm och att vi varit förband till Millencolin. Båda var så peppande att det är ju sjukligt! Att vi dessutom finns på spotify nu är en milstolpe i sig! Vi har lite spelningar nu och det är himla tråkigt, men det har alltid gått upp och ner. På lördag spelar vi på hamnis halv 3 om någon känner för att komma. Det är studiefrämjandet som haft något läger tror ja och vi spelar på avslutningen.

 

Summa summarum så förstår jag inte att man inte lyssnar MER på musik.
Om det är möjligt.

ROCK on