Med titeln menas att innebandy är en ganska knepig sport, iallafall om man är målvakt. Förra helgen mosades mitt finger och det blev blått. Igår mosades min fotled på derbyt i Vännäs. Det var en i motståndarlaget som stod på min fot och sedan ramlade på den och samtidigt försökte jag förflytta mig till andra stolpen för spelet pågick där men foten satt lixom fast under henne och vreds lite lagom.
Satan så rädd ja blev. Normalt är jag inte den som skriker på plan, mor min sprang ner på plan för första gången i mitt sportliv typ. Vi var båda helt säker att de var av. Men icke sa nicke! Det lever. När jag låg där och skrek å grät som mest utbrast min tränare "Men Sandra, hur fan ska vi göra nu? Vi har ju bara en målvakt". Haha. Vi tejpade så foten bedövades (precis som med fingret förra helgen) och matchen fortsatte.

Nu hoppar jag på en krycka för det går fortare å gå då. Det känns nog lite bättre idag än igår tro ja, efter en god natts sömn. Ja tror inte de är nåt större som hänt där på smalbenet, mer att det är lite återhämtande efter en fetsmäll och en vridning. I'm back on track på träningen på tisdag har jag redan bestämt.

Kameran var för långt bort från soffan, så det blev webbis så länge


Fingret från förra helgen, börjar se bra ut nu



En inpackad vänsterfot efter en god natts sömn

Rock on