Ja måste berätta två roliga (?) historier som hänt mig.

Jag kliver aldrig ALDRIG på A-brunnar. Det går lixom inte.
Men för några veckor sen råkade jag kliva på en utan att ja hann med, vi hade match den dagen sp ja var helt säker på att vi skulle förlora den på grund av mig. Men vi vann å ja fortsatte oroa mig.
Påväg hem från matchen blir jag stoppade av polisen..

När snön kom i år var jag och Jonas ute på promenad med lillen. Jonas bråkar med mig och retas med att kliva på ALLA A-brunnar som finns!! Jag får såklart panik och försöker springa ikapp honom (för att bli fri det onda måste man bli slagen på ryggen tre gånger) Men trots att jag tog i allt jag kunde hann jag inte ikapp, mitt i all panik över det ser jag att precis där jag stannade STÅR JAG PÅ EN A-BRUNN!! Jonas vägrar såklart slå mig utan skrattar bara..
Ett par hundra meter senare faller jag på en isfläck
som gömt sig under den färska pudersnön..

MAN SKA INTE KLIVA PÅ A-BRUNNAR!

---

Sen till den andra.
Igår när ja åkte bussen hem från Övik satte sig en kille breve mig. Han va kanske i 30års åldern och såg ut att vara en van bussresenär. Han var iallafall van att somna på bussar, innan vi tagit oss ut ur Övik somnade han så biljettdamen fick väcka han. Sen somna han igen, med öppen mun och halvsnarkandes. Jag somnade också, men med typ 15 min kvar till Umeå ringer Jonas och väcker mig. Då ligger denhär killen halvt i mitt knä med armen och han har fällt bak sitt säte så han lutar huvudet mot mitt, vilket innebär att han var cirkus en halv decimeter från mig. Med sin stora öppna mun och sitt konstiga snarkläte.

Men han sov så sött och vi var snart framme så jag lät honom sova vidare..


Jag svär att hade vi vart med vid dessa tillfällen hade ni dött av skratt. (utom incidenten med polisen). Kanske, förhoppningsvis dog nu lite av skratt nu med.

Rock on