Barcelona 2008

Dag 25, lördag:

Stranden precis hela dagen. Brännan kom på mer o mer o vi pressade som tusan! Det som skulle va regn hela dagen, men var huur fint som helst! Kvällen som vi planerat så fint att gå ut på krogen kom ju långt.. Direkt vi kom ut börja det regna, jag skar mig på en flaska och inte en jävel va ute.. så de sluta så kul så att vi gick hem. kl 12. sista lördagen i barcelona, bittert. Mycket bittert.

Dag 26, söndag:

Idag skulle vi ner på stranden igen ju, passa på att bli bruna sista dagarna! När vi står på busshållplatsen och skulle ner på stranden står en svensk tjej där. Eftersom det är söndag kommer nästan inga bussar så vi bestämmer oss för att dela på en taxi tillsammans med henne, sen delar vi plats på stranden med henne (Anna) och hennes kompisar yvonne, malin och johan. På stranden den dagen låg vi från typ 12 till 8 på kvällen, haha. Och satt och pratade och hade SÅ sjukt trevligt! Efter det så följde vi med yvonne hem en stund och umgicks mer, sen gick vi hem.
Förövrigt så brände jag mig så sjukt. överallt. Paulina solade sönder bröstet. haha.

Dag 27, måndag:

Idag hade vi ju lovat svenskarna att följa med dom ut på krogen.. men vi hade så sjukt fullt upp med tvättning, städning och ut på stan för att jaga de sista presenterna! Så det blev ingen krog.. Men som sagt så städade vi, tvättade och packa väskorna fulla. Vi hann även med att äta hejdå-lunch med Nettan och Miguel på stan. Gott gott. sorgligt sorgligt! På kvällen åt vi sorgset vår sista middag i barcelona, vår näst sista spagetti och köttfärssås på burk. Det har ju inte gått en dag utan att vi ätit det, seriöst. Vi kommer sakna det. Efter middag gick vi över till svenskarna (som bodde typ jättenära oss!) och sa hejdå till dom några timmar. Vi konstaterade också att det är som tusan att man ska träffa bra folk, som just nu dessutom bodde typ 7 min ifrån oss!, näst sista dagen vi är kvar.. men men. Vi bestämde att vi skulle ha återträff sista helgen i augusti på gröna lund. Så det ser vi fram emot  

Dag 28, TISDAG:
Idag var en historisk dag. På alla möjliga sätt. Det hela började med att Paulina klev upp före mig. Redan där var jag helt chockad! Sen fick vi göra allra sista frukosten! gissa vad den bestod av? .. juste, spagetti och köttfärssås på burk.. haha. Allra sista spagetti och köttfärssås på burk. 
Sen var det dax för att packa ner det sista, se till så inget var glömt! Krama nettan och Miguel. Sen stängde vi dörren till lägenheten för sista gången, hand i hand. ...När vi öppnar ytterdörren regnar det. så vi gick bittert ner för backen, en sista gång. Det höll på skita sig sjukt sen, när vi inte fick ut pengar, panik! Vi provade flera bankomater, på TREDJE gick det.. lilla lättnaden som kom då. Sen fick vi iallfall tag i en taxi. Som körde sjukaste omvägarna så vi skrev på svenska åt han.. Men han fick lite extra cash, vi bju väl på den.
Flygbuss ut till aeroport. Väntan.. Flygresa med film, och SJUKT MYCKET obehagliga luftgropar för de blåste så mycket! Jag trodde jag skulle krama sönder Paulinas hand och börja gråta så hemskt var det. Men som vanligt var Paulina stark och hjälpte mig. Eftersom flyget till Estocolmo vart försenat 40 min gick det ganska fort på arlanda. Vi hann checka in, äta och vänta lite till. Men de gick iväg i tid! Från ett soligt stockholm med fjärilar i magen satt vi och räknade ner minuterna tills vi skulle landa. Tillslut kom en lika hemsk landning som den första! men med regn och tjocka moln. Kramade Paulinas hand mer!
Tillslut, tillslut! var vi framme i Umeå.
Fjärilar i magen som aldrig förr. Flygplansdörren öppnades. VI FRÖS SOM FAN! Shit hur kan man leva såhär?! 5 grader! vi frös ju ihjäl.. Men hand i hand gick vi i regnet mot ingången till Umeå flygplats. I Sverige. Aldrig har lyckan stigit så! haha.
Mamma och Pappa stod i fönstret och viftade med svenska flaggan och så glada vi blev!
Sen.. sen Paulina.. Där stod Fredrik. Jag har aldrig sett henne så glad .

I skrivande stund sitter jag i mitt rum på storgatan i Umeå. Det känns helt sjukt. Det känns som att jag sitter i nån annans lägenhet och använder nån annans dator. haha! Men det känns bra! Men det är tomt utan Paulina.. 4 veckor breve dig 24 timmar om dygnet. Det känns konstigt.

Sammanfattningsvis pratar jag nog för oss båda när jag säger att vi är nöjda med resan. Trots alla jobbiga spanska pojkar/GUBBAR som ropat "guapa!" (snygging) efter oss, och som lockat på oss som om vi vore katter. Trots de få gånger vi småtjaffsat, har vi hunnit med att lära oss så mycket, träffat såå mycket trevligt folk. Vi har fått bekräftat att vi kan läsa en karta! och att Paulina inte kan prata riktig engelska :).
Vi pratade i munnen på varandra om exakt samma saker de sista dagarna. I fruktaffären tog vi exakt lika mycket fast vi inte visste hur mycket den andre tog. Vi kan nog allt om varandra nu tror jag. Att sova utan Pau inatt, första natten på 4 veckor, kommer kännas helt sjukt konstigt. Vem ska jag nu säga till att inte ta upp hela sängen? Eller att inte ligga så nära mig? Eller vem ska jag skälla på för att jag alltid får diska? Vem ska slå mig på handen när vi går?
Nu har vi gått igenom mycket. På gott och ont tackar jag Paulina för mitt livs resa. Utan dig hade det inte varit detsamma.

Tack förövrigt alla andra som läst om oss.
Om våran resa Till Barcelona.
På återseende.


"Stjärnsystrar", Du kommer alltid finnas i mitt hjärta Paulina.